The Chronicles of Riddick: Assault on Dark Athenas ankomst är breddfylld med ambivalens. Å ena sedan vill jag givetvis stödja Svenska Spelutvecklare, å andra sedan var bara halva föregångaren något att hänga I julgranen.
Alltså … första Riddick började ju så bra: Nyskapande med fängelseslagsmål och utbrytning den hårda vägen. Det hade allt, spänning, våld och coola features, MEN … (och jag vet att halva biggunsidoldyrkandepojkspolingsSverige kommer att stampa på mig nu, men det skiter jag i) …sen befann jag mig (mitt i spelet ungefär) plötsligt i en jättelik mechrobot och kunde använda mina blysprutande armar till att mejja ned hela omgivningen UTAN att själv ta en pixel i skada. Och … det blev bara värre. Bossen sköt iväg sig själv i någon slags trekonig hissgrej som inte hade ett dugg med huvudhistorien att göra och när slutscenen kickade in stod jag där tömd på ammo och undrande …Vad fan hände, det började ju så bra?
En del av mig gillar alltså Riddick skarpt, den andra delen ser dock med skepsis fram emot spelsläppet. Kanske är det något Atari kommit på när de nu skjuter fram släppdatum med en hel månad. Kanske stryker de just den sekvensen som skulle ha gjort ett bra spel till en pinsamhet. Och kanske, kanske borde just jag bege mig till affären den 24:e april för att inhandla ett exemplar av nya Riddick?
Vad tror ni?
Inga kommentarer än
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
